Svenarums Hembygdsgård

På ett större kuperat område strax öster om
riksväg 30 och Svenarums kyrka, ligger
Svenarums Hembygdsgård. Skyltning finns.

På Svenska, Auf  Deutsch
and in English

Se vår Agenda för evenemang i Hembygdsgården

Fotograf: Christer Glenvik ©

  

 

 

En av föreningens första uppgifter blev att till denna gård flytta Hultabrostugan 1938. Under 1940- fram till 1960 talet, tillfördes byggnadsbeståndet ytterligare med utskottsbod, smedja, ladugård m f l. mindre byggnader (se nedan). 1962 flyttades Svenarums äldsta fattigstuga hit och 1978 uppfördes handelsboden, en mindre replika av den Svahnströmska lanthandeln.

1993 uppfördes förrådsbyggnaden som även fungerar sam utställningslokal, och sommartid även aktivitetslokal.

Föremålssamlingar till ett antal av ca 700 ryms inom byggnaderna. Dessa speglar svenskt allmogeliv från 1700-talet och framåt, samt inslag av verksamhet inom skola och kyrkoliv. Flera av byggnaderna presenteras utförligare nedan med bild och text.

Hembygdsgården hålles öppen vid särskilda arrangemang och festdagar enligt program och annonser. Se agendan för mer information om dessa. Hembygdsgården visas gärna även på begäran för grupper och enskilda efter överenskommelse. Ring 0393-213 20 Nils Jonsson och 0393-201 39 Uno Eriksson.

Servering kan ordnas.

Byggnader  

På skissen har hembygdsgårdens byggnader numrerats. Läs mer om respektive byggnad nedan och titta på bilderna.

1. Enkelstuga. Hultabrostugan, med farstukammare, sidokammare och ryggås, troligen från 1700-talets senare del. Flyttad från Svenarums stom 1938 och inredd för att spegla boendet i torpmiljön. Här följer en historia om Hultabrostugan, om de människor som levat där och deras livsbetingelser. Sammanställd av hembygdsföreningens ordförande Nils Jonsson och berättad framför brasan för elever från Svenarums skola, vid besök 23 november 2000. Därefter fortsätter beskrivningen av byggnaderna.

Hultabrohauschen. Hieram Platz seit 1938. Das Hultabro-Häuschen mit Diele, Nebenzimmer und Giebeldach staihmt wahrscheinlich aus der zwiten Hälfte des achtzehnten Jahrhuhderts und kommt urspriinglich von Hultabro, Gemeiride Svenarum
 

Single cottage
 The Hultabro cottage with a small entrance chamber, side chamber and ridge of the roof. Probably from the later part of 1700, from Hultabron, Svenarum. Furnished for living. Moved here in 1938.


Hultabrostugan

Till Svenarums Hembygdsgård flyttades 1938 Hultabrostugan, en torpstuga från tidigt 1800-tal, en s k enkelstuga av ryggåstyp med storstuga i ena ändan och liten kammare och förråd i den andra. På mitten två ingångar, en från baksidan till köket och den på framsidan till förstugan. Torpstugan är helt av timmer och var ursprungligen täkt med torvtak.

Hultabron var ett mycket litet torp under Svenarums stom (kyrkoegendomen), beläget ca 1 km nord om Svenaruns kyrka och utmed Hagaforsån 150 m innan denna mynnar i Malmbäcksån. Numera heter platsen Älvsheden.

Hultabron omnämns i kyrkobokföringen 1790 men kan vara av äldre än så. Torpet blev omkring 1850 boplats för släkten Lindberg med anor från Valloner, smideskunniga invandrare från södra Belgien. Denna släktgren Lindberg var också smeder men utvecklade efterhand en specialitet - vapensmide - för både militärt och civilt bruk. Vapnen var s k mynningsladdare d v s de laddades manuellt från pipans mynning med förladdning av svartkrut, därefter fördämning av papper, sedan kula eller hagel som projektil. Vapnet avfyrades genom att ”hanen” via tändhatten antände krutladdningen med åtföljande explosion.

Den första familjen Lindberg i denna stuga var mamma Sara Kajsa och pappa Gustav. De fick nio barn, 3 flickor och 6 pojkar: Karl, Anna, Augusta, Fritiof, Amanda, Tängel, Otto, Josef och Henning.   

Det var ett enkelt och många gånger svårt och fattigt liv som familjen fick leva. Torpet födde möjligen en ko, några får och höns. Lite råg till bröd kunde kanske också odlas. Detta var vad som skulle föda och kläda en familj på elva personer. Fåren gav ull till kläder, kon gav mjölk och kanske en kalv som kunde slaktas. Äggen var en delikatess som kunde användas till både bakning och pannkaka.

Men Gustav hade en favör - han var ju vapensmed och kunde med denna färdighet göra bössor och sälja. För pengarna kunde han köpa salt och socker, lintyg, skor och sådant som behövdes till den stora barnaskaran. Dessutom var Gustav duktig jägare och sköt många tjädrar, orrar, harar och rådjur. Detta gav ett bra tillskott i skafferiet. Han lärde dessutom sina pojkar att jaga och tillsammans sköt de både räv, grävling och mård vilket gav fina skinn. De sköt ibland även älg. Detta var ovanligt.

Hur levde familjen annars?

Det var alltid små barn i stugan vilket betydde att man fick noga passa elden, så att inte de små barnen brände sig eller rev ut glöd på golvet. På vintern fick man ha mycket kläder på sig inomhus för att inte frysa, barnen låg tätt tillsammans i en utdragssoffa med halmmadrass. Som täcke hade man kanske  fårskinn och andra hudar. När det var riktigt kallt låg barnen i ”spiskammaren”, ett utrymme på muren bakom den öppna spisen. Det minsta barnet låg i vaggan. När det blev litet större men ännu inte kunde gå satt det ofta på dagarna i en gunga som hängde i taket.

Allt ljus i stugan kom från elden i den öppna spisen, eller talgdankar liknande marschaller. Stearinljus förekom endast vid högtidliga tillfällen. De små fönstren släppte inte in mycket ljus. Att de var gjorda små, liksom dörrarna. var för att inte släppa ut för mycket värme. Eller tvärtom släppa in för mycket kyla.

Man åt på trä eller blecktallrikar och små skålar av trä. Alla satt vid bordet på bänkar, egen stol hade kanske bara far i huset, mor satt sällan tillsammans med familjen och åt, hon hade fullt sjå med att fördela den enkla maten till alla så att det blev rättvist, och skulle hela tiden hålla järngrytorna över elden lagom varma och inte bränna vid maten. Dessutom hade hon ofta det minsta barnet i famnen, för att amma eller hålla det tyst.

Barnen fick bära in ved och vatten som mor behövde för tvätt och matlagning. Sommartid tvättade man direkt i ån. Då badade barnen också där. Vintertid badade barnen någon gång i en stor balja i  köket. Särskilt inför julen.

Mor hade en stor arbetsbörda. Hur den tidens kvinnor orkade med barnafödande vartannat år, att hålla en stor barnaskara mätt, ren och väluppfostrad utan några som helst hjälpmedel och därtill hjälpa till med djurskötsel och skörd, karda, spinna, väva, sy kläder och städa kan vi nutidens människor inte fatta.

Far i huset hade det också arbetsamt. Ansträngande kroppsarbete arbete sex dagar i veckan, tio-tolv timmar om dagen ofta en eller flera timmars gångtid till arbetet. När far kom hem på kvällen skulle han dessutom sköta det egna torpet med sådd skörd och nyodling och se om de enkla husen.

Barnen gick i skola i Svenarums sockenstuga, ett gammalt hus nära kyrkan. När detta hus revs användes en del av materialet till Folkets Hus i Hok. Skolan var inte så omfattande som nu, oftast gick man varannan dag och läsåret var 30 - 35 veckor. Det man mest fick lära sig var kristendom samt att läsa, skriva och enkel räkning.

Så gick åren och alla barnen fick leva till vuxen ålder. När man var femton år ”läste man sig fram” d v s konfirmerades. Då, om inte redan tidigare, ansågs man fullvuxen och skulle arbeta hela dagarna, hjälpa mor och far, eller rent av flytta hemifrån och bli piga eller dräng på någon lantgård, vilket var det vanligaste arbetet.  

Av de nio barnen emigrerade Karl och Amanda till Amerika, det var mycket vanligt på den tiden. Några av deras farbröder och fastrar samt farmor och farfar hade flera år innan rest till Amerika. De övriga sex  barnen flyttade också hemifrån men inte så långt bort.

Det var Josef som förblev hemma på Hultabron. Han var bössmed, men även kunnig i andra yrken såsom sågmästare, fiolbyggare och klockmakare. Josef var duktig jägare och hade därtill pälsfarm med räv, ovanligt på den tiden.    

Josef gifte sig med en flicka som hette Hulda. Så föddes det ytterligare nio barn i Hultabrostugan, 2 flickor och sju pojkar. Två av pojkarna, Simon och Olle, dog när de ännu var barn. Simon vara bara två månader och dog mycket hastigt. I dag skulle vi kanske kalla det plötslig spädbarnsdöd. Olle var sju år och hade en tid haft svår diarré, kanske var det dysenteri som drabbat honom. Denna sjukdom var svår att bota innan det fanns penicillin. Man visste inte heller att man måste dricka bara kokat vatten med lite salt och socker för att förhindra uttorkning.

Övriga sju barn David, Thure, (Simon) Hans, Alma, (Olof) Axel, Hilding och Märta växte upp i denna stuga under nästan samma förhållanden som sina fastrar och farbröder. Det var dock en stor skillnad då det gällde mat och kläder vilket det var bättre med nu än förr. Och i hemmets utrustning fanns säkert både porslin, glas och emaljerade föremål samt järnspis. Men den enkla stugan var fortfarande trång, kall och saknade alla bekvämligheter.

Skolgången var för barnen längre och mer omfattande. Ändå fick barnen fortfarande hjälpa till med allt arbete i hemmet, på torpet och i smedjan. Elektricitet och telefon fick aldrig Josef och Hulda uppleva. Som belysning hade man dock nu fotogen- eller karbid lampor.

Familjen Lindberg tröttnade dock på att bo i den gamla ryggåsstugan och 1922 flyttade de till Dammen, en som man ansåg något bättre torpstuga bara några hundra meter öster om Hultabron. Där såg Hulda och Josef sina barn bli vuxna och ge sig av ut i livet.

Makarna avled på  torpet Dammen  för lite mer än femtio år sedan.

På samma plats som Hultabrostugan en gång stått byggde 1945 Axel Lindberg, en son till Hulda och Josef, Älvsheden. Axel tillsammans med sin hustru Ingeborg såg här en ny generation Lindbergare växa upp, närmare bestämt åtta stycken. Men detta är som någon har sagt, en helt annan historia.

(Anm. Gustav Lindberg dog 1904 och då flyttade hans hustru Lena Kajsa till Dammen och avled där 1922. Hulda och Josef Lindberg bodde 1899 - 1904 i Ettrarp och där föddes barnen David, Thure och Simon.)

2. Jordkällare. Uppförd 1958 efter förebild från Karlslund, torpställe under Harkeryd.

Erdkeller. Hier am Platz seit 1958. Hergestellt nach einem Vorbild eines Erdkellers in Karlsund

Earth cellar
Built in 1958 with an earth cellar in “Karlslund” as prototype.


Jordkällaren

3. Smedja. Lindbergssmedjan från Hultabron flyttades till hembygdsgården 1940. Här tillverkades troligen de förnämliga och välkända s k. ”Lindbergsbössorna” omkring 1840- 75.

Schmeide. Hier am Platz sek 1940 Die Lindberg-Schmiede kommt von Hultabron, Gemeinde Svenarum, und stammt wahrscheinlich aus der Mitte des neunzehten Jahrhunderts.

 Smithy. The Lindberg smithy, probably from the middle of 1800. From “Hultabron, Svenarum”, moved here in 1940.


Lindbergssmedjan

4. Utskottsbod. Boden är från 1700-talets senare del och flyttades hit från Norrhyltan 1942. Utskottsdelens nedersta stock har dekorativa utskärningar. På södra gaveln uppsattes 1959 en vällingklocka från Södra Hubbestad. Boden är inredd som gårdsmagasin.

Vorratsspeicher. Hier am Platz seit 1942. Der Speicher stammt wahrscheinlich aus dem Ende des achtzehnten Jahrhunderts und wurde ursprunglich in Norrhyltan ausgefuhrt. Der untere Balke des Speichers ist mit Holzschnitzereien verziehrt. An der einen Hausgabel wurde 1959 eine Hofglocke angebracht, die zum Essen rief. Der Speicher ist als Magazin eingerichtet.

Shed. Probably from the later part of 1700, from “Norrhyltan”. Moved here in 1942. The lowest log of the shed has decorative carvings. A farm-yard bell from Hubbestad Manor was placed on the gable in 1959. The shed is equipped as a storehouse.

 
Utskottsbod

5. Linbasta. Flyttad till hembygdsgården från Hemmingsmålen 1951. Innehåller linberedningsredskap.

Werkstätte für Leinenherstellung. Hier am Platz seit 1951.Stammt wahrscheinlich aus dem Anfang des neunzehnten Jahrhunderts und kam hierher von Hemmingsmålen. Beherbergt Geräte und Ausrustung fur die Leinenherstellung.

 Workshop for Flax production. Probably from the first part of 1800, from “Hemmingsmålen”. Moved here in 1951. Contains flax preparation tools.

 
Linbasta

6. Parstuga. Fattigstuga från 1800- talets början, hitflyttad från Svenarums kyrkby 1962. Användes till 1926 som socknens fattigstuga och ålderdomshem. (Att läsa: Mellan Härån och Rasjön, 1995, s 9) Bottenvåningen är inredd som boendemiljö omkring 1920 och fungerar sommartid även som lokalresurs vid olika sammankomster. I vindsvåningen finns vävkammare och skolmuseum.

Doppelhäuschen. Hier am Platz seit 1962. Armenhäuschen vom Beginn des neuzehnten Jahrhunderts aus der Gemeinde Svenarum. Das Haus wurde bis in die zwanziger Jahre als Armenhaus und Altersheim benutzt. Das Erdegeschoss ist möbliert. In der zweiten Etage ist ein Zimmer als Webstube und ein anderes als Schulmuseum eingrichtet

Semi-detached cottage. Poorhouse, from the beginning of the nineteenth century, from Svenarum church village, moved here in 1962. Used as poor-house and home for old people up the 1920:ies. The ground floor is furnished for living and on the upper floor one room is arranged as a weaving room and one as a school museum.


Parstuga

7.  Ängslada. Från Linneryd i Malmbäcks socken, hitflyttad 1954.

Heuschuppen. Hier am Platz seit 1954. Wahrscheinlich im Beginn des neunzehnten Jahrhunderts hergestellt in Linneryd, Gemeinde Malmbäck, Kreis Nässjö.

Meadow barn. Probably from the beginning of 1800, “Linneryd, Malmbäck, Nässjö”, moved here in 1954.


Ängslada

8. Ladugård. Ursprungligen från Skogen i Malmbäcks socken och hitflyttad 1954 med fähus för två klavbundna djur, trägolv. Framför ladugården finns en tröskverksvandring från Humlamålen.

Stall. Hier am Platz seit 1964. Der Stall stammt wahrscheinlich aus der ersten Hälfte des neunzehnten Jahrhunderts und stand in Skogen. An der Vorderseite sieht man von Pferden oder Ochsen (bzw. Klichén) angetriebenes Triebwerk fur die Dreschmaschine. Der Stall ist als Magazin eingerichtet.

 Cowhouse. The cow house is probably from the first part of the nineteenth century and moved here in 1964 from “Skogen”. In front of the house there is an old threshing-machine. The house is equipped as storehouse.


Ladugård

9. Vagnslider. Från Humlamålen. I denna byggnad ryms åk- och kördon av skilda slag.

Remise. Hier am Platz seit 1957. Stammt wahrscheinlich aus der Mitte des neunzehnten Jahrhunderts und stånd in Humlamålen. Hier sind Kutschen und andere Wagen aufgestellt

Shed for carriages. Probably from the middle of 1800, from “Humlamålen”, moved here in 1957. Contains different types of carriages.

 
Vagnslider

10. Kyrkstall för hästar, från Mörhult. Platsuppförd 1963.

Einstallplatz für die pferde der Kirchenbesucher. Hier am Platz seit 1963. Kommt aus der Gemeinde Svenarum und stammt aus dem späten neunzentem Jahrhundert.

 Stable for the horses used by the churchgoers. From the later part of 1800, from Svenarum church village, moved here in 1963.

 
Kyrkstall

11. Handelsbod. Uppförd på platsen 1978. Inredd med inventarier från Svahnströmska lanthandeln i Svenarums kyrkby. Denna lanthandel var Svenarums äldsta handelsrörelse, startad omkring 1870, och omfattade också skjutshåll. Handelsrörelsen avvecklades 1975, skjutsrörelsen långt tidigare.

Dorfkrämerladen. Hier am Platz seit 1978. Der Laden ist mit original Inventarien von Svanströms Lanthandel, Svenarum eingerichtet. Dieser öffnete 1870 und war bis zur Niederlegung 1975 im Besitz der selben Familie. Bis Anfang neunzehnhundert diente der Krämerladen gleichzeitig als Poststation für den Pferdewechsel.

 Old country shop. Build here. Equipped whit furniture from Svanström’s country shop in Svenarum church village. It started in 1870 and closed in 1975 and was run in the family. Up to the beginning of 1900 the shop was also a stop for the horse-drawn vehicles.

Handelsboden

12. Förrådsbyggnad. Uppförd på platsen 1993. Avsedd som inventarieförråd men inrymmer även loft för utställningsändamål och nedre plan kan användas för olika aktiviteter sommartid. I byggnaden finns även handikapptoalett.


Förrådsbyggnad

Toppen av sidan | Huvudsidan