Spökhistorier från Hoktrakten

Förr i tiden berättade man ofta spökhistorier i Svenarums socken. Folk påstod sig ha sett spökhundar, gummor med huvudet under armen och likföljen. Förr inte så länge sedan undvek man helst dessa platser. Kontakta föreningen om du känner till fler historier. Tack till Anne Johansson.

 


Spökhunden vid Mördarebrinken
På riksväg 30 mellan Hooks Herrgård och Hok mördades en kreaturshandlare 1857, när han var på hemväg från Jönköping. Tidigare hade han tagit in på Hookadal vid Hookasjön. Mordet upprörde befolkningen. Platsen har sedan dess kallats för Mördarebrinken, eller Mördarhålan. Enligt sägnen spökade det i skogen. Bland annat sägs den mördade mannens hund dyka upp och förfölja ensamma cyklister. Ingen visste vem som ägde den stora, svarta, lurviga hunden. Enligt sägnen letade hunden efter sin husse. Andra sade sig ha sett ljusa skepnader mellan granarna på natten.

Gumman vid runstenen
Runstenen i Hok står ca 100 meter nordväst om gång- och cykeltunneln under järnvägen. Flera personer sade att de sett sett en gumma med huvudet under armen vid runstenen. Ensamma cyklister skyndade förbi platsen.

Likföljet
Ett par kilometer Öster om Hoks samhälle, på vägen mellan Hok och Malmbäck, gick enligt sägnen ett likfölje. Likföljet kom från skogen, genom kärret, över vägen och fortsatte upp mot berget. (På berget hade Hokatomten för övrigt sin utsiktsplats.) Flera personer sade att de hade hört klagosång, gnisslande vagnar och hästhovar i skogen. Sägner om likföljen är vanliga i folkton.
 

Häxan på Hooks Herrgård

Från Historik över Hooks herrgård och Lindefors bruk:

Familjetraditionen bekräftade en gammal förbannelse, som en gammal trollpacka uttalat om lagman Stedt. Sägnen berättar om en i början av 1770-talet i Jönköping verksam trollpacka. Hon gick under namnet "Kapten Elin", och stod på Stora Torget och utövade sina besvärjelsekonster. Mot denna förmodade häxa väckte lagman Nils Stedt åtal. Utslaget blev att hon dömdes till döden. När hon fick sin dom, uttalade hon sin förbannelse över lagmannen och hans avkomma i tredje led. Hon förutsade också att det var sista gången han skulle skriva sitt namn, när han undertecknade domen. Lagman Stedt lär också blivit lam i höger arm, men hur lång tid det tog emellan det och underskriften av dödsdomen, förtäljer inte historien.

Kontakta föreningen om du känner till fler historier.

Toppen av sidan | Huvudsidan